pluspetit

Okej jag har varit borta ett tag nu, pga av allt som hänt med min mormor och så, så behövde jag tid att sörja.. en stor del av mig är för alltid borta och jag känner mig halv, men mormor ska även vara min inspiration! Min mormor var nämligen sjukt smal när hon var i min ålder, och innan hon dog så fick jag en av hennes gamla klänningar :) den är skräddarsydd turkos med lite klockad kjol, helt underbar! för ungefär ett år sedan, när jag vägde 42 såkunde jag ha denna, men nu 15 månader senare väger jag 50 och kan inte få på mig den, men det ska det bli ändring på!
Jag ska komma i den där klänningen, jag ska vara vacker och om min mormor hade sett mig, skulle hon säga att hon var stolt, precis som den dagen för över 15 månader sedan, när jag hämtade ut klänningen ur min mormors garderob och hon bad mig pröva den. Jag kom i den utan problem, hade lite för små bröst, men annars satt den bra. När min mormor såg mig fick hon tårar i sina vackra blå ögon. Det var en av få gånger jag sett min mormor gråta, och troligtvis den sista...
Nu vill jag i den klänningen igen, och jag vill att mormor, vart hon än är, kollar på mig och gråter av stolthet. Jag vill att hennes vackra blå ögon ska se hennes barnbarn gå med självförtroende och vara ĺika vacker i klänningen som hon själv en gång var, på den tiden hon träffade min morfar, hennes stora kärlek livet ut.

Mormor, vart du än är, jag älskar dig, oändligt mycket! Jag går i samma skola som du gick, springer genom samma korridorer och sätter ner mina skor på samma sten golv. För dig skulle jag göra allt, och jag hoppas att du och morfar har hittat varandra igen! R.I.P